Om det finns någon som är expert på att skapa problem av ingenting så är det ju jag, men idag slutar jag nog med det. Jag ser det förträffliga i varje stund, besöker drömmarnas land och ger mig ut på nya äventyr. Alltid hela tiden always!
Orden snurrar förbi i huvudet så fort att jag inte hinner skriva ner de, och vad spelar det för roll för skulle någon annan än jag förstå vad de betyder? Antagligen inte eftersom jag aldrig lyckas för medla det oavsett vad jag gör. Dags att bli galen igen...
Det är inte bara jag som lever flera liv, men det är inte så jag vill att det ska vara. Varför väljer man att avgränsa sig och dela upp allt när det egentligen inte går? Det finns inga murar som är tillräckligt höga för att göra alla lyckliga! Så varför envisas med taggtrådar, trästaket och betongväggar? Jag ska inte säga att du gör fel, men inte gör någon rätt i alla fall. Vissa tror på godheten, jag tror inte så mycket alls längre. Det är inte cyniskt, bara lite mindre luddigt.
Det tar alltid mycket längre tid att skriva än jag tänker mig och det blir alltid mycket mindre sagt än det jag vill, men jag har bara börjat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar