Sunes sommar^2. Äntligen nere på landet och myser, eller iaf städar bort döda flugor och skrubbar rent. Sitter på övervåningen med en underbar utsikt över ängarna som sakta vajar i vinden. Asplöven rasslar. Det är nästan som poesi. Hade jag bara haft körkort hade allt varit frid och fröjd.
Den där friheten är så lättförgänglig och jag har tappat den nu igen.
Vi hann med en snabb vända på stranden också, det är inte speciellt skoj att bara ligga rätt upp och ner och inte göra något. Jag ska ta med kameran nästa gång, men jag vill inte att det ska hamna sand inuti den så vi får se hur jag ska göra.
Annars är sig allt likt, fast inget är det samma. Jag saknar Farfar så mycket och att Farmor inte följde med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar