ghost writer

Igår var en lugn och skön dag och vem vill inte ha sådana? På kvällen blev det bio och innan filmen så åt vi lite mat på Orvar's. Den mest underbart norrländska svennebanan-bonden satt i baren o beställde wirre. Där satt han med von Dutch-kepan på, Mötorheadtröjan, prillan och solglajjerna. Han var precis sådär som jag tänker mig att den coola killen i byn är, i den norrländska byn för han pratade ju väldigt nordligt. Vi kunde inte sluta diskutera om det hela var ett skämt eller om han faktiskt var sådär härligt odistansierad på riktigt. För allas skull hoppas jag att han på något vis höll på med method acting när han satt på barstolen o lyssnade på musik i sitt headset.

Sen kom ju filmen, Ghost Writer. Den var grå, på ett väldigt bra sätt. Fantastiska miljöer och hård arkitektur. En film i lugnt tempo men ändå väldigt mycket dramatik och spänning. Det beror nog mycket på fotografin, färgsättningen, musiken o skådespeleriet snarare än en superspännande handling, men filmen var väldigt bra. "Gå och se"-värd helt enkelt, eller föresten är den ännu bättre än så. Framförallt om man gillar grått.